Det här är ett eftertankelack. Med det menar jag att jag var helt säker på att ur a englands kollektion Burne-Jones Dream var det bara Rose Bower jag skulle ha. Sen såg jag Briar Rose /Sleeping Beauty i detta tjusiga inlägg hos Vacker & Underbar och tänkte att nä, nä, jag borde nog ha det också.
Och det slutade med att jag gillar detta mer än Rose Bower. På nåt sätt tänker jag på detta som prerafaelitröd.Inte så konstigt när namnet på kollektionen kommer från prerafaeliten Edward Burne-Jones och hans målningar på temat Briar Rose, ett annat namn/variant på sagan om Törnrosa.
Och ja, jag är ett fan av prerafaeliterna, går på utställningar och allt; min mobilbakgrund är en av Waterhouses målningar av Kirke. Så fick jag det sagt också.
Det här är en mjuk, dammig röd. Som gamla röda sammetsgardiner i ett slott, ungefär. Holodiset blir här en fördel då det ger en silkeslen dammighet. Inga sprakande regnbågar utan mjuka och vilande. En regnbåge som tar det lugnt på en divan, typ.
Som vanligt med a england är lacket välpigmenterat, kunde nästan ha räckt med ett lager men jag körde två. Tyvärr ville min kamera ge dagsljusbilderna en anskrämlig leverpastejton som detta lack verkligen inte förtjänar så jag utövar lite censur här och visar bara bilder som ger det nån chans till rättvisa.
Med blixt:
.JPG)
Det ser väldigt vackert ut! Jag har inte köpt nåt lack från Burne Jones Dream-kollektionen men jag överväger det ständigt...
SvaraRaderaJo, det är väldigt fint tycker jag. Efter alla färgexplosioner och vampigt man velat ha nu höst/vinter känner jag ett ökande behov av lite milda, mjuka vårfärger.
SvaraRaderaFint!
SvaraRaderaVerkligen!
Radera